Jag vill ha espresso. Cristin elektrifierar alla hennes uppsättningar. Vilket vackert konstverk. Det stora blocket med hålet i mitten fungerar både som en piedestal och en metafor. Detta fina kattdjur fyller hålet som jag inte visste fanns i mitt liv. Den mjuka inre kontinuerliga kurvan som smeker formjuvelen i figuren av inspirerande skönhet. Kontrasterad med de hårda linjerna och skarpa stötande hörnen. Det som om den här drömmen flydde från skärmens platta ramar framför mig och dansade hennes förföriska förtrollning. Bara för en kort stund. Allt för tidigt för att återigen vara innesluten, instängd, kompakt och återhållen, även i hennes blick. Vilket trevligt spel. Tack för ett bra set.